idag är det en sconesbakar-dag. ingen stress, inga måsten.
igår var premiären av skellefteås sommarteater, och så hölls även premiärfest i Västerbottensgården senare på kvällen. det var vindstilla sommarkväll, samtal och melankoli för min del. jag upptäcker gång på gång över fruktansvärt fort tiden försvinner. det gör mig rädd. för det känns som om jag hela tiden missar "det stora" med livet. som om jag fattas något, något viktigt.
varför är jag aldrig nöjd?
hur kan man ständigt längta efter något annat, något mer, än det man har för stunden?
vad är det för något i min bröstkorg som ömsom river och sliter, ömsom viskar mjukt och förföriskt.
vad kallas det som påverkar hela mitt sinnestillstånd?
tonåren? livet? hormoner?
jag tror inte att jag är ensam om att uppleva denna känsla. men om du tror dig veta meningen med livet, snälla upplys mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar