ett fyrfaldigt leve

och idag fyllde min finaste systerdotter år! det är värt att hurra för. tårta, presenter, kalas, storbak - check-check-check-check.
jag är så glad att några ur min oändliga släkt är här i skellefteå denna veckan. de är så fina och jag träffar dem alldeles för sällan. om någon ville veta.

midsommar

avslut

tack för de här åren!
tack för allt det vi upplevt tillsammans, allt det jag lärt mig genom er. tack för alla samtal, alla skratt, alla blickar vi delat under de dagar då man inte fann ord som räckte till för allt det som sprängde i bröstet. tack för att ni accepterat mig alla de dagar då jag var som mest tankspridd, barnslig och tjurig. tack för öppna famnar och vardagsgnabb. det hade inte varit samma sak utan er.
men det var på tiden

skellefteälv

jag undrar ofta hur saker ser ut ur din synvinkel

lovisa och paulina

jag kommer verkligen att sakna er när ni lämnat skell. men, jag vet ju, att det inte blir något hejdå. det blir istället ett väldigt fint och hoppfullt "på återseende".

ni kommer säkerligen att ha ett obeskrivligt år i uppsala. ni är värda allt gott.

10000000 kramar genom cyberrymden

13/6

idag är det en sconesbakar-dag. ingen stress, inga måsten.

igår var premiären av skellefteås sommarteater, och så hölls även premiärfest i Västerbottensgården senare på kvällen. det var vindstilla sommarkväll, samtal och melankoli för min del. jag upptäcker gång på gång över fruktansvärt fort tiden försvinner. det gör mig rädd. för det känns som om jag hela tiden missar "det stora" med livet. som om jag fattas något, något viktigt.

varför är jag aldrig nöjd?

hur kan man ständigt längta efter något annat, något mer, än det man har för stunden?

vad är det för något i min bröstkorg som ömsom river och sliter, ömsom viskar mjukt och förföriskt.

vad kallas det som påverkar hela mitt sinnestillstånd?

tonåren? livet? hormoner?

jag tror inte att jag är ensam om att uppleva denna känsla. men om du tror dig veta meningen med livet, snälla upplys mig!

en bekännelse och ett nästan-löfte

Jag fotograferar rätt mycket, framför allt mina vänner under våra olika upptåg och vardagshändelser. Jag tycker om porträttbilder. Jag är bra på att fotografera mycket, när jag väl orkar bära med mig min stentunga nikon D40. Huruvida jag är bra ur proffersionell synvinkel låter jag någon annan bedöma.

Jag är väldigt dålig på att ta hand om alla mina bilder. Jag har så lite tid och så många foton på min hårddisk. Jag inte vet var eller hur jag ska börja radera, sortera och redigera. Detta leder till att jag drabbas av någon sorts apati vad gäller att publicera foton på diverse bloggar och communities.
Jag ber om ursäkt för detta, alla ni nyfikna vänner som ivrigt undrar vad som egentligen har fastnat i min älskade lilla låda under det drygt ett år vi spenderat tillsammans.
Jag ska nu försöka att bättra mig!
Här, framöver, kommer bilder att ploppa upp i den här bloggen på måfå, helt utan kronologiskt tidsordning eller någon speciell ordning över huvudtaget. Några sådana ansträngningar skulle bli alldeles för komplicerat och tidskrävande. punkt.

förövrigt så dansar sommar och frihet alldeles runt hörnet. tiden i klassrummet känns som totalt bortkastad när man har myror i hela kroppen och håkan i ipoden. det är inte länge kvar nu!

GRATTIS

idag fyllde denna fina flicka 16 år